Lövnäs, Malgomajs pärla ligger i Vilhelmina kommun, Lappland. Längs vägen mot Stalon ligger byn, 37 km från Vilhelmina. Hedersnamnet "Malgomajs pärla" förärades byn troligen genom att resande upplevde att byn liknade en pärla då de kom med båt längs Malgomaj, byn inramas av Datik och Latiksjöarna från sydväst, den stora Malgomajsjön från norr och öster om byn blänker Datikån. Byn som nu sakta vaknar från sin mångåriga törnrosa sömn och det genom att Lövnäs Skoter och Intresseföreningen har tagit ett kraftfullt grepp för att om möjligt fylla byn med liv igen om så bara för några veckor under våren och sommaren. Lövnäsdagarna med auktion, trofén och träffen blir ett årligt återkommande inslag under sommaren. Under påsken arrangeras Lövnäsnappet, en pimpeltävling vanligen med ett hundratal deltagare i den annars så vinterstilla bytillvaron. Numera så finns det bara en jordbrukare som arbetar aktivt i byn och fem personer som har arbete på annan ort samt ett tiotal mer eller mindre bofasta pensionärer men så har det naturligtvis inte varit under hela 1900-talet. Åren 1930- 70 var byns storhetstid, då fanns det skola, affär, postkontor, kapell, ångbåtsbrygga och dansbana. Sexton familjer bodde då i byn och de flesta hade mer än 5 barn. Alla hade kor eller getter, de flesta hade också en häst. Barnen fick börja som getare vid 6-7 års ålder, de vallade kor, getter och får. Djuren hade sitt sommarbete i skogen och getarna fick kontrollera så att inget hände med dem, de kunde gå ner sig i någon myr eller fastna någonstans, ansvaret vilade tungt på de unga. För att byns höskörd skulle räcka över den långa vintern fick man ta till myrslåtter, raningarna låg ofta långt från byn och döptes efter vilka som brukade dem. Höet från myrslåttern hässjades upp på myren och skulle hämtas hem till vintern, när myrarna var frusna så man kunde köra hem det med hjälp av hästen. Ofta utfördes transporten av 10-12 åriga ungdomar, ibland fick de lasta om höskrindan flera gånger under hemfärden eftersom lasset hade en förmåga att vilja stjälpa beroende på att man körde i djup snö utan någon farbar väg. Hästarna betade tidvis också i skogen, ofta längre upp mot fjället där hästgetarn hade ansvaret för dem i flera veckor under sommaren. Han hade möjlighet att sova i hästgetarkojan när hästarna var i närheten annars blev det att ligga ute i det fria. Hästgetar kojan finns fortfarande kvar i dag, emellertid med något lägre takhöjd. Vid tolv års ålder var det dags att börja arbeta i skogen, hjälpa till att såga med timmersvansen var ofta den första upplevelsen som skogsarbetare. Innan vägen byggdes fram till byn så transporterade man sig på vintern längs de frysta sjöarna och under sommaren med ångbåten som trafikerade Malgomaj. När man ville fästa uppmärksamheten på att det fanns någon person eller gods som skulle transporteras från Lövnäs gjorde man upp eld så att båtens skeppare kunde se röken och styra in mot Lönväsbrygga. Byåldermannen Gustav Johansson född tidigt på våren 1925 fick färdas med ångbåten kring midsommartid när isen var borta för att kunna döpas i Vilhelmina kyrka. Vid lågvatten kan man se rester från den timrade bryggan i den numera reglerade Malgomaj sjön. Dansbanan byggdes 1 km söder om byn och initiativtagare och pådrivare var Gustav Johansson och Arvid Sundström. Torbjörn Nilsson från Marsvik spelade upp till dans där ett flertal gånger under åren 1950-54 då aktiviteten på dansbanan var som störst, Ulla och Tore Wiktorsson en av de drivande i intresseföreningen dansade sin bröllopsdans där 1952 och har idag sin sommarstuga i byn. Affärsmannen Arvid Sundström pappa Erik, bidrog med virke till byggandet. Dansbanan revs när ungdomarna inte längre hade någon reell möjlighet att kunna försörja sig hemma, utan flyttade söderut och idag syns inga spår av dåtidens nöjesställe. Skolan från 1904 lades ner på slutet av 60-talet, man gick 6 år i skolan, det fanns ett klassrum som också fungerade som gymnastiksal under vintern. Lövnäs var starkt präglat som de flesta av byarna i Vilhelmina socken av pingströrelsen under glans åren, tre möte i veckan var det vanliga för byns, medlemmar, även barnen skulle vara med. Kapellet användes av pingstvännerna fram till 1985 när det köptes av Harald och Märta Forss. Harald lämnade Lövnäs vid 16 års ålder för att plocka rovor i Skåne. Nu fick han möjlighet att som pensionär åter bo i sin födelseby. Föreningen har försökt att utmärka sevärdheter och händelser som kan vara av intresse för byns lokala historiebeskrivning. Det finns ett antal fångstgropar längs Datikån samt vid åns utlopp till Malgomaj. En kulle som ev. kan vara en stalograv hittades 1937 av getarna Harald Forss och Laila Lie när de vaktade byns djur vid Datikån. Öst om byn mot Malgomaj låg Lappvallen och närmare sjön kronotorpet Nyland. I början av byn finns Lappjälan och Lapptjärnen. Där föddes samen Nils Andersson 1881, allmänt kallad Lapp Nisse, familjen kom flyttande från Lappvallen till Lappjäla och sedan flyttade de till Kronotorpet Nyland. En tid senare köptes ett hus i Fjällboberg 1912 av Sven Dufa som flyttade till Bångnäs. På slutet av 1880-talet flyttade Joel Rylander från Skiberg, Eriksberg till Lappvallen. Joel och hans fru fick elva barn, Joel var 70 år när det yngsta barnet föddes. Husen på Lappvallen revs 1951 och idag syns bara några grundstenar kvar. 1988 gjordes försök att genom studiecirkelform kartlägga byn Lövnäs historia men av olika anledningar fullföljdes inte projektet så någon skrift om Lövnäs finns inte att få i dagsläget.