|
|
Lövnäs senare historia
Lövnäs, Malgomajs pärla, ligger i Vilhelmina kommun,
Lappland. Längs vägen mot Stalon och Saxnäs ligger byn, 37
km från Vilhelmina.
Hedersnamnet "Malgomajs pärla" förärades troligen byn genom
att resande upplevde att byn liknade en pärla då de kom med
båt längs Malgomaj, byn inramas av Datik och Latiksjöarna
från sydväst, den stora Malgomajsjön från norr och öster om
byn blänker Datikån. Byn som nu sakta vaknar från sin
mångåriga törnrosa sömn och det genom att Lövnäs Skoter och
Intresseförening har tagit grepp för att om möjligt fylla
byn med liv igen om så bara för några veckor under våren och
sommaren.
Lövnäsdagarna med auktion, trofén (5-kamp) och träffen (då
också föreningens årsmöte hålls) blir ett årligt
återkommande inslag under sommaren. Under påsken arrangeras
Lövnäsnappet, en pimpeltävling vanligen med ett hundratal
deltagare i den annars så vinterstilla bytillvaron. Numera
så finns det bara en jordbrukare som arbetar aktivt i byn
och fem personer som har arbete på annan ort samt ett tiotal
mer eller mindre bofasta pensionärer men så har det
naturligtvis inte varit under hela 1900-talet.
Åren 1930-1970 var byns storhetstid. Då fanns det skola,
affär, postkontor, kapell, ångbåtsbrygga och dansbana.
Sexton familjer bodde då i byn och de flesta hade mer än 5
barn. Alla hade kor eller getter, de flesta hade också en
häst. Barnen fick börja som getare vid 6-7 års ålder, de
vallade kor, getter och får. Djuren hade sitt sommarbete i
skogen och getarna fick kontrollera så att inget hände med
dem, de kunde gå ner sig i någon myr eller fastna
någonstans, ansvaret vilade tungt på de unga.
För att byns höskörd skulle räcka över den långa vintern fick
man ta till myrslåtter, raningarna låg ofta långt från byn och
döptes efter vilka som brukade dem. Höet från myrslåttern
hässjades upp på myren och skulle hämtas hem till vintern, när
myrarna var frusna så man kunde köra hem det med hjälp av
hästen. Ofta utfördes transporten av 10-12 åriga ungdomar,
ibland fick de lasta om höskrindan flera gånger under hemfärden
eftersom lasset hade en förmåga att vilja stjälpa beroende på
att man körde i djup snö utan någon farbar väg.
Hästarna betade tidvis också i skogen, ofta längre upp mot
fjället där hästgetarn hade ansvaret för dem i flera veckor
under sommaren. Han hade möjlighet att sova i hästgetarkojan när
hästarna var i närheten annars blev det att ligga ute i det
fria. Hästgetarkojan finns fortfarande kvar i dag, emellertid
med något lägre takhöjd. Vid tolv års ålder var det dags att
börja arbeta i skogen, hjälpa till att såga med timmersvansen
var ofta den första upplevelsen som skogsarbetare.
Innan vägen byggdes fram till byn så transporterade man sig
på vintern längs de frysta sjöarna och under sommaren med
ångbåten som trafikerade Malgomaj. När man ville fästa
uppmärksamheten på att det fanns någon person eller gods som
skulle transporteras från Lövnäs gjorde man upp eld så att
båtens skeppare kunde se röken och styra in mot Lönväs brygga.
Byåldermannen Gustav Johansson född tidigt på våren 1925 fick
färdas med ångbåten kring midsommartid när isen var borta för
att kunna döpas i Vilhelmina kyrka. Vid lågvatten kan man se
rester från den timrade bryggan i den numera reglerade Malgomaj
sjön.
Dansbanan byggdes 1 km söder om byn och initiativtagare och
pådrivare var Gustav Johansson och Arvid Sundström. Torbjörn
Nilsson från Marsvik spelade upp till dans där ett flertal
gånger under åren 1950-54 då aktiviteten på dansbanan var som
störst. Ulla och Tore Wiktorsson, ett par av de drivande i
intresseföreningen, dansade sin bröllopsdans där 1952 och har
idag sin sommarstuga i byn. Affärsmannen Arvid Sundström pappa
Erik, bidrog med virke till byggandet. Dansbanan revs när
ungdomarna inte längre hade någon reell möjlighet att kunna
försörja sig hemma, utan flyttade söderut och idag syns inga
spår av dåtidens nöjesställe.
Skolan från 1904 lades ner på slutet av 60-talet. Man gick 6 år
i skolan, det fanns ett klassrum som också fungerade som
gymnastiksal under vintern. Lövnäs var starkt präglat som de
flesta av byarna i Vilhelmina socken av pingströrelsen under
glansåren, tre möten i veckan var det vanliga för byns medlemmar
och även barnen skulle vara med. Kapellet användes av
pingstvännerna fram till 1985 när det köptes av Harald och Märta
Forss. Harald lämnade Lövnäs vid 16 års ålder för att plocka
rovor i Skåne. Nu fick han möjlighet att som pensionär åter bo i
sin födelseby.
1988 gjordes försök att genom studiecirkelform kartlägga byn
Lövnäs historia men av olika anledningar fullföljdes inte
projektet så någon skrift om Lövnäs finns inte att få i
dagsläget.
|
